Shufflar ipoden och den gamla dängan Fuel med Metallica strömmar nu in i mitt huvud.

Nu har jag ringat in vad som tynger mej i mitt arbete, förutom pres(en)tationsångest; Planeringsbristen. Eller snarare illusionen jag haft i huvudet om att jag skulle ha jobbat konstant med det praktiska i tio veckor och sedan åkt till Götet för att skriva konstant i tio veckor. Det kommer inte riktigt att bli så. Isen har ju faktiskt legat som ett lock fram till förra veckan och båtarna på stationen har legat på varv. De facto. Inte konstigt att jag inte är klar med sedimentanalyserna; Jag har ju absolut under inga omständigheter kunnat HÄMTA sediment.

Mindnote to self; Tänk realistiskt istället för att klandra dej själv för att vara inneffektiv. Vad hade alternativet varit liksom? Kajkat ut på isen, huggit upp hål och hand-halat en huggare ner till 80 meters djup i gullmarn? Nej just det.

Nästa vecka ska jag ut med båt, då är den tillbaka här och jag kan hyra den under en dag för att plocka upp de prover jag ska ha. Då kommer också mer natriumjodid. Tills dess kan jag läsa artiklar, anteckna vilka spår jag ska ta upp i rapporten och även göra om mitt 800 plastfibrer-i-sediment-försök.

Sen stannar jag så länge det behövs på stationen och varvar skrivande med provanalyser.