Tångtak på Läsö
Kategori: Allmänt
Kollar en sen kväll på Kunskapkanalen om tångtaken som är unika för Läsö (Danmark). Där finns endast 19 hus med detta typ av tak var, varav mer än hälften är K-märkta. En gång fanns det hundratals hus med detta unika material på taket, som inte ruttnar, brinner, släpper in fukt men ändå låter huset andas. I rutan står en begistrad arkitekt som beskriver tången från taken som "ett modernt material", klimatneutralt, och som "ett material som vi bör ta med oss in i framtiden".
Javisst, jättekul och intressant. Här vill jag dock pängtera ett par saker:
1. "Tången" på taken är inte tång; Det är [Zostera marina] (Ålgräs). Och det är som ni säkert inte vet men vill veta en angiosperm, alltså en fröväxt, d.v.s. en grön växt som blommar och sprider frön precis som vilket gräs som helst som lever på land. Den enda (nåja) skillnaden mellan landväxter och Z. marina är att den senare hamnat under havsytan och trivs där så länge solen kan tränga ner på sandbottnarna där den kan växa. Det är alltså inte en alg som de kallar den för i inslaget. En alg är något helt annat. Föresten är benämningen "alg" väldigt tvetydig. Kolla på trädet nedan så fattar du.
2. Att använda Z. marina eller Ålgräs som det heter på svenska som takmaterial för ca 100-200 år sedan var nog inga problem, för dessa "ängar" av undervattengräs var vidsträckta runt Danmark som då ännu inte drabbats av övergödning, utfiske eller muddring. Då kunde zosteran växa ohämmat och skott spolas upp på land och därefter samlas in för att läggas på tak. Jag har sett stränder nere i Spanien idag utanför vilka en släkting till Zosteran växer. Dessa stränder byggs helt upp av gamla skott om antingen dött eller slitits upp av vatten och vind och hamnat på stranden. Fantastiskt. Idag är dock zosteran i Norden så pass påverkad av de ovannämnda faktorerna fiske, muddring och övergödning att det t.ex i Sverige inte går att hitta några stora reserver av överblivna rester uppspolade på land, helt enkellt därför att ängarna är så reducerade att de snarare bör kallas "gräsplättar". Om man då som den här visionären till arkitekt skulle ta med materialet in i framtiden och använda det på majoriteten av låt säga Danska hus, så skulle tillgången inte motsvara efterfrågan. Potentiellt skulle detta leda till att man skördade de plättar som lever under ytan på sandbottnar, vilket i sin tur skulle leda till ett totalt utplånande av inte bara Zosteran utan också av "barnkammaren" som Zosteran är till många av våra vanliga matfiskar.
Ja. Slutsatser osv. lämnar jag till dig.
Trevlig helg!
Javisst, jättekul och intressant. Här vill jag dock pängtera ett par saker:
1. "Tången" på taken är inte tång; Det är [Zostera marina] (Ålgräs). Och det är som ni säkert inte vet men vill veta en angiosperm, alltså en fröväxt, d.v.s. en grön växt som blommar och sprider frön precis som vilket gräs som helst som lever på land. Den enda (nåja) skillnaden mellan landväxter och Z. marina är att den senare hamnat under havsytan och trivs där så länge solen kan tränga ner på sandbottnarna där den kan växa. Det är alltså inte en alg som de kallar den för i inslaget. En alg är något helt annat. Föresten är benämningen "alg" väldigt tvetydig. Kolla på trädet nedan så fattar du.
2. Att använda Z. marina eller Ålgräs som det heter på svenska som takmaterial för ca 100-200 år sedan var nog inga problem, för dessa "ängar" av undervattengräs var vidsträckta runt Danmark som då ännu inte drabbats av övergödning, utfiske eller muddring. Då kunde zosteran växa ohämmat och skott spolas upp på land och därefter samlas in för att läggas på tak. Jag har sett stränder nere i Spanien idag utanför vilka en släkting till Zosteran växer. Dessa stränder byggs helt upp av gamla skott om antingen dött eller slitits upp av vatten och vind och hamnat på stranden. Fantastiskt. Idag är dock zosteran i Norden så pass påverkad av de ovannämnda faktorerna fiske, muddring och övergödning att det t.ex i Sverige inte går att hitta några stora reserver av överblivna rester uppspolade på land, helt enkellt därför att ängarna är så reducerade att de snarare bör kallas "gräsplättar". Om man då som den här visionären till arkitekt skulle ta med materialet in i framtiden och använda det på majoriteten av låt säga Danska hus, så skulle tillgången inte motsvara efterfrågan. Potentiellt skulle detta leda till att man skördade de plättar som lever under ytan på sandbottnar, vilket i sin tur skulle leda till ett totalt utplånande av inte bara Zosteran utan också av "barnkammaren" som Zosteran är till många av våra vanliga matfiskar.
Ja. Slutsatser osv. lämnar jag till dig.
Trevlig helg!
Bilden är tagen från naturhistoriskariksmuseet, nrm.se
Bild på hus på Läsö med "alg"-tak. Bild hämtad från wikipedia.
