Lilla fläsktärningen
Kategori: Allmänt
Idag har jag och T gått igenom det sista bottenhugget från Byfjorden. På åtta meters djup på mjukbotten hittar man sannerligen inte mycket liv det ringa djupet till trots. Byfjorden har efter vår utvärdering av mätdata under en 10-årsperiod beviserligen ett mycket begränsat vattenutbyte och det leder till syreförhållanden som naturligt blir mycket låga. Det drabbar djurlivet som mycket generellt sett börjar vantrivas då syrehalten understiger 3 ml syre per liter vatten. Det motsvarar en mättnadsgrad som är ungefär 40 % av vad helt syremättat vatten kan ta upp i form av syrgas.
Först flyr fiskarna, det gör de innan syret nått 3 ml-gränsen. Sedan kryper kräftdjuren, t.ex. havskräftorna, upp ur sina gångar för att nå det något mer strömmande vattnet ovanför bottnen. Sedan kommer andra djur också upp ur bottnen, maskar, ormsjöstjärnor eller sjöborrar, och om läget blir riktigt kritiskt ställer sej t.ex. sjöstjärnor "på tå" för att komma upp från det syrefattiga bottenvattnet. Ibland är syrebrist på en mjukbotten (som är den bottentypen där syrebrist normalt förekommer p.g.a. den låga vattenströmningen) kortvarig och då överlever många av organismerna. Om syrebristen varar i veckor kan hela bottenfaunan slås ut.
Men det var ju inte det här jag skulle skriva om (även om det är mycket intressant)! Jag hittade en art idag som jag nog inte sett i levande form ännu och det är jättekul! Ett kryss till i min flercelligahavsdjursskådningsbok, haha (jag kryssar faktiskt).
Philine aperta, eller "Lilla fläsktärningen", har nu siktats. Först såg det bara ut som en missbildad geléklump och T undrade fundersamt vad det var han hittat i sållkaret. Jag kikade på den över hans axel och trodde mej se någon slags - av formalinet ihopskrumpen - nakensnäcka eller plattmask. Dock skrumpnar blötdjur inte av formalin, det gör de däremot av sprit, och nakensnäckor är oftast anuella (lever bara ett år) och det här är inte den årstid de fortfarande frodas i om jag säger så. I den lilla geléklumpen kunde jag också se strukturer av något slags organ, därmed gick plattmaskteorin också bort, de saknar nästan allt som har med cirkulation och nedbrytningsorgan att göra.
Jag plockade in den under luppen och kunde konstatera mantelkanter och jag började misstänka vad det var jag såg. Jag knep försiktigt om geléklumpen med pincetten och jovisst, det förutsedda kraset infann sej. I genomlysning kunde jag se det delikata skalet kringla sej i ena änden av djuret. Och så var saken biff.
Ps: Jag har inte fått experten A:s utlåtande angående art-epitetet ännu så jag kanske inte ska ropa hej. Men jag är ganska säker...
