Marinbiolog

På god väg!

Mannen har ordet

Kategori: Allmänt

Den här dikten hittade jag på en kontorsdörr på stationen. Först trodde jag att det var någon av forskarna som knåpat ihop ett litet tal från mannen, men så hittade jag den på nätet och delar nu med mej av denna. Titeln står ovan. Läs och begrunda.

Du är övergiven, jag är ensam.
Du är mammabunden, jag är vuxen.
Du är svag men jag är känslig.
Du är förskrämd men jag är reserverad.
Du är gullig, jag är stilig.
Du är trånsjuk, jag är sprängkåt.
Du är villig, jag är varsam.
Du är ett rö, jag är din klippa.
Så blir du gift
och jag går miste om min frihet!


Jag skaffar lägenhet, du sätter bo.
Jag har framgång, du har tur.
Jag är potent, du blir med barn.
Jag fostrar dem, du kramar dem.
Så blir vi tupp och höna.
Jag är stressad, du är hispig.
Jag är bohemisk, du är slarvig.
Jag är retlig, du är mopsig.
En riktig liten näbbgädda!


Pratar du på så talar jag till punkt.
Är du manhaftig är jag bestämd.
Är du listig är jag intelligent.
Är du gnatig är jag envis.
Jag jobbar övertid för barnens skull.
Du jobbar inte alls för barnens skull.
Har du städmani är jag ordentlig.
Är du liknöjd är jag lugn.
Är du lustig har jag humor.
Är du sällskapssjuk är jag social.
En riktig sällskapsbroder!


När jag får mage
mister du din dragningskraft.
När jag får pondus så tar du dig ton.
När jag blir distingerad blir du tantig.
När jag blir tankspridd blir du virrig.
När jag är öppenhjärtig skvallrar du.
När jag argumenterar grälar du.
När jag blir ursinnig blir du hysterisk.
Inleder jag ett förhållande
faller du för första bästa.
Slinka!


Du bara gråter, jag blir melankolisk.
Jag får ångest, du blir ängslig.
Du hamnar i klimakteriet,
jag genomgår en livskris.
Nu är jag trött, du bara sitter.
Du är rynkig, jag är fårad.
Jag saknar arbetet, du saknar barnen.
Du är förgrämd, jag är besviken.
Jag ger mig av, du stannar kvar.
Spelet är slut!
Du är övergiven, jag är fri

- Dikt, 1976 av Göran Palm

Kommentarer


Kommentera inlägget här: