Marinbiolog

Idag har vi satt igång arbetet med att samla in vattenprover med olika redskap och från olika djup. Vår uppgift denna vecka är att bygga ihop ett näringsflödesschema med biomassa och produktion i pelagialens olika trofnivåer. På svenska betyder det att vi ska försöka räkna ut hur mycket organismer som finns i Gullmarsfjordens vatten och sedan med lite trolleri och bakgrundskunskap meka ihop vilka organismer som gör vad, hur många de är (eller egentligen hur mycket de väger tillsammans) och hur mycket avkomma och tillväxt de har. Syftet med uppgiften är att ge mej och mina kurskamrater en överblick över hur den fria vattenmassan (pelagialen), som också utgör det största och mest utbredda ekosystemet i havet, ser ut och fungerar ur ett ekosystemsperspektiv.

Dagen började med provtagningar från den lilla forskningsbåten Oscar von Sydow. Vi tog prover med speciella flaskor på 20, 15, 10, 5 och 0 meters djup. Gullmarens djupaste håla ligger på 118 meter (Alsbäckdjupet) men vi fick nöja oss med att guppa runt strax utanför stationen då vindarna friskade i upp mot 18m/s och David Turner stod på kajen och väntade på att få ta över båten för en tur med sin kurs. Ur flaskornas vatten har vi under dagen extraherat alla de miljontals microalger som finns i vattnet för att i morgon eller på torsdag kunna räkna ut hur mycket av dessa små gynnare som egentligen finns i vattnet just nu. Ett litet prov sparades från djupet där fluoroscensmaximum förmodades ligga och färgades in med ett par droppa Lugolds lösning för att så småningom kunna kollas igenom av oss på labb där vi ska artbestämma större delen av innehållet och även räkna de små liven. Fluoroscensmaximum ligger på det djup där flest alger befinner sej, och fluoroscens är ett mått på hur mycket klorofyll det finns i vattnet. Djupet på vilket man finner detta fenomen ändrar sej under året med våg, vind och vattnenmassornas skiktning men brukar finnas på ca 10 m djup. Idag hittade vi inte djupet med fluoroscensmaximum (vi har en liten mockapär på en lina som kan mäta detta) utan det verkade vara samma halt klorofyll i hela vattenmassan upp till ytan från ca 15 meters djup. Inte så oväntat med tanke på den starka vinden som legat på nu ett par dygn. Vi drog även vertikala drag med planktonhåv för att fånga in lite större organismer som hoppkräftor och pilmaskar, dels på 30-20 meters djup och även på 20-0 meters djup. De båda dragen kommer att ge oss lite olika artsammansättning eftersom vissa plankton vandrar upp och ner och väljer att gömma sej djupare ner under dagen.

Samma procedur som utfördes på båten i förmiddas gjordes även nu ikväll i skydd (?) av mörkret. Vinden har friskat i ytterliggare men provtagningarna gick bra! Morgondagen kommer förmodligen bjuda på en heldag på labb. Hemligheten med att orka med det? Kaffe och det faktum att det är sjukt spännande att ögna igenom de små petriskålarna i jakten på något nytt och oväntat!

Johanna räknar copepoder inne på labb. Bilden th: Handledaren Peter Thor språkar med skeppare Berne obord på Oscar von Sydow.


Provtagningsflaskorna förbereds av Johanna th. och sätts sedan upp på en vajer som för ner dem till rätt djup mh.a. en vinsch. När alla flaskor hänger på resp. djup längs vajern stängs sedan av lock i båda ändar genom att en tyngd släpps ner på vajern från båten och släpper en spärr på översta flaskan, som sedan skapar en kedjereaktion ända ner till den sista provtagningspunkten. Lätt som en plätt!


Jag, Maria och Johanna; Tre glada tjejer som är påväg upp i hissen till labbet med kvällens vattenprover!